Veckan med Vickan – varje söndag

Veckan med Vickan – varje söndag

Raseriutbrott gör oss argare

Senaste inläggenPosted by Victoria Lagercrantz Sun, October 30, 2011 17:51:04
Till Halloween frossar vi i skräck – barnen får måla blod och sår på sig och väsa bakom varulvständer.
Som en orgie i svarta känslor inför december då de ska tindra i Luciatåg och längta snällt efter tomten.

Min artikelserie om hjärnan – som fortsätter i nydesignade Expressen Söndag – handlar i dag om rädslor. Hjärnforskarna har börjat förstå mer om hur de uppstår i hjärnan, och varifrån de härstammar. Jag har intervjuat Predrag Petrovic, läkare och psykiatriforskare vid Karolinska institutet, som förklarar varför rädslan spelar en så stor roll i våra liv: Det ursprungliga syftet med rädslan var överlevnad – att skydda oss från faror. Rädslan ska göra oss starkare, snabbare, djärvare; den ska hjälpa oss att till exempel fly från ett anfallande rovdjur.
Men i dag – i vårt moderna och relativt säkra samhälle – går många omkring med rädslor vi inte riktigt vet varifrån de kommer. Som diffus oro, ångest. Social fobi. Eller panikattacker vi inte förstår.

Predrag Petrovic och hans hjärnforskarkollegor kan nu visa att det finns tre sorters rädslor som triggar olika områden i hjärnan, vilket man kan studera med hjälp av till exempel magnetkamera.
Petrovic är övertygad om att de här nya kunskaperna kommer att ge oss nya skräddarsydda behandlingar beroende på vilken typ av rädsla – eller vilken kombo av rädslor – vi lider av. Både mediciner och andra metoder, som terapier.

En personlig hjärntränare med skräckkompetens kan bli något för framtiden, alltså.
Eller brustabletten fobifri.

Här är hjärnforskarnas nya ”skräckkarta”. (Med hjälp av hjärnavbildningstekniker har man upptäckt vilka moderna rädslor som verkar på samma sätt i hjärnan som ”urrädslorna”.)

Rädsla 1 = Panikattacker
• Ursprungsrädsla: Aktiv rädsla på grund av livshotande tillstånd. Du möter ett lejon på savannen, och lejonet anfaller dig. Stora hjärnan släcks ner och hjärnstammen – ”reptilhjärnan” – arbetar med full kraft. Den ”gallskriker” åt dig att springa från lejonet.
• I dag: Panikattacker. Personer som drabbas kan efter attacken säga att ”jag förlorade kontrollen” eller ”jag visste inte vad jag gjorde” vilket hänger ihop med att storhjärnan varit ”nersläckt”.

Rädsla 2 = Fobier
• Ursprungsrädsla: Aktiv rädsla på grund av hot. Du går på savannen och har sett ett lejon, eller hört det ryta, eller känt lukten av det – men du vet inte var det befinner sig, eller om det ska anfalla dig. Du stelnar till, börjar frysa, pulsen går ner. Du blir ”förlamad av skräck”, som det brukar heta. Den biologiska förklaringen är att detta tillstånd hindrade oss från att bli upptäckta av rovdjuren.
• I dag: Nya studier visar att människor med fobier drabbas av den här sortens rädsla när de kommer i närheten av det de är rädda för.

Rädsla 3 = Allmän ångest och oro
• Ursprungsrädsla: Passiv rädsla. Du går på savannen och vet att här skulle ett lejon kunna dyka upp. Eventuellt. Men du ser inget lejon, du hör det inte och känner inte doften av det. Du får en allmän känsla av ångest, oro.
• I dag: Nya studier visar att personer som ofta har ångest lider av den här sortens ”savannrädsla”. Kan leda till höga stressnivåer och ökad kortisolproduktion som bryter ner kroppen, och ökar risken för depressioner.

Bara att fundera över sin känsla, och dess ursprung, är ett första steg i rätt riktning om man vill bli fri från den.
Åsa Nilsonne – författare, psykiater och professor i medicinsk psykologi – berättar i mitt reportage att det är en myt att man blir av med sin negativa känsla när man lever ut den i ett så kallat känsloutbrott. Oftast är det precis tvärtom; du är snarare mer arg efter det att du har ”öst ur dig” ilskan, vet forskarna i dag.
Däremot: Att reflektera över känslorna lindrar. När vi tänker eller säger eller skriver ”Nu blev jag arg” eller ”Nu blev jag rädd” – då skruvas intensiteten i ilskan eller rädslan ner, vilket man kan se vid studier då hjärnan avbildats.
Det här är precis motsatsen till att förtränga den negativa känslan, betonar Åsa Nilsonne:
Vi accepterar känslan, blir medvetna om den, och då lugnar den sig.
Genom att uppmärksamma känslan – vad som fick den att uppstå, hur den känns i kroppen och vilka tankar den väcker – börjar vi distansera oss från känslan, och den kan tona ut som en melodi som löses upp och försvinner.

Läs mer i Expressen Söndag.