Veckan med Vickan – varje söndag

Veckan med Vickan – varje söndag

Jag vill ha prylfrid 2012

Senaste inläggenPosted by Victoria Lagercrantz Sun, January 01, 2012 21:18:18
Jag tror inte på löften – däremot på viljan.
Det är så mycket innerligare att säga Jag vill älska dig i nöd och lust än Jag lovar att älska dig i nöd och lust.

Men i år har jag ändå ett nyårslöfte – eller åtminstone en nyårsambition – lika trendigt och PK som Årets julklapp, den färdiga matkassen.
Jag har bestämt mig för ett köpstopp – inspirerad av trebarnsfamiljen Wallsten i Norrköping som jag intervjuat i dagens Expressen Söndag.
Wallstens hade köpstopp hela 2011, och handlade inga prylar eller kläder, utom det absolut nödvändigaste. Däremot har de unnat sig upplevelser – som bio, resor, konserter, restaurangbesök. Och de två äldsta döttrarna (9 och 6 år) har fått månadspeng som de köpt vad de vill för; de sparade till var sitt marsvin, och en bur från Blocket. Familjen har handlat förbrukningsvaror som vanligt: mat, tvättmedel, glödlampor, schampo, tulpaner… Så de har inte varit hardcore-köpstoppare. Det viktiga har varit att noga tänka igenom varje köp: Behöver vi verkligen det här?
Pappan Erik förklarade att köpstoppet var ett miljöbeslut, och de var trötta på konsumtionshetsen.
– Vi märkte att barnen ville ha saker snarare för kicken att få prylen än att sedan leka med den och vårda den.

Det där åkte jag hem med – och nu är min idé: Inga onödiga prylar åt barnen 2012. Ingen mer tidning med plastleksak i, inga glitterdiadem eller frestande pyssel, lasersvärd, nyckelringar och gummimonster från myntmanicken på ICA… De där prylarna som är som socker – som ger blixtsnabb behovstillfredsställelse, och sen – tomhet, och längtan efter mer.
Jag önskar att jag kunde säga som familjen Wallsten: att jag vill värna om miljön. Men jag vill i första hand värna mig själv. Vårt hem svämmar av barnsaker – och jag är trött på att sortera, leta, trösta när något gått sönder eller något syskon ”tagit” eller ”förstört” en grej.
Jag vill ha prylfrid 2012.

För egen del har jag redan ett slags köpstopp sen några år – kanske för att både jag och min man är helt ointresserade av teknik och prylar till hemmet. När vi flyttade ihop bidrog vi med var sin kökskniv till hushållet – vilket intressant nog ömsom förfasat, ömsom fascinerat omgivningen. Varför har ni bara två knivar? frågar alla som upptäcker vår magra knivpark. Och: Varför köper ni inte fler?

Inga onödiga prylar, alltså. Däremot tänker jag köpa kläder vid behov. Och presenter till barnen när de fyller år, och till jul. Familjen Wallsten var konsekventa och gav barnen upplevelsepresenter. Och när de behövde luciaskjortor i julas efterlyste de begagnade på Facebook – så ambitiös skulle jag aldrig bli. Då shoppar jag nya på Åhléns. Det blir ett köpstop light för mig, inser jag.

Köpstopp är för övrigt ett ord med två tontoppar – som älskling, lejon, gummi. Ord som är typiska för många svenska dialekter och låter komiska för till exempel ett engelskt öra.
Jag fick en trevlig pratstund före jul med Svenska akademiens nya ledamot på stol 6, professor Tomas Riad, specialist på svenska språkets ljud. Han förklarade bland annat varför kocken i Mupparna som pratar ”skojsvenska” låter som han gör: ”Ehula hule de chokolad mus.”
För engelsmännen domineras svenskan av ljudet u. Och det låter som att vi sjunger. Satsmelodin går upp och ner och upp igen. Och orden med två tontoppar låter alltså lustiga som studsbollar för en britt.
Läs mitt dokument om Tomas – och hans nya arbetsplats, Akademien, med dess pärlband av skandaler och stridigheter – här.